Jävligt tråkig vardag men idag var jag på stan med Lisa och käkade glass på McD. Det var värt!
Nu är jag hos Bman.

Hej

Edet värsta med min familj är att när jag ska sova så vägrar de att skruva ner volymen på tvn. Eller pratar lågt. Ingemars hörsel är lag. Detta resulterar I att jag får ont i öronen, somnar asförbannad och drömmer mardrömmar. Varje kväll. Handikapp jävla skittv!

Egentligen ska man väl inte gå runt och säga hur andra påverkar en och att någon sårar en och sabbar för en osv. En sak som jag har lärt mig de senaste månaderna är att välja bort de människorna som inte påverkar en positivt. Om det så bara blir en handfull av människor kvar är de människorna värda betydligt mycket mer än så. Egentligen ska man väl inte påverkas, men gör man det så ska skit i dem.

Annars bakade jag och Bman lussebullar igår och åt dem till supergott frukt te och såg på Step Up.

 

Nu blir det svenska nationella i eh...5 timmar. Wish me luck!

P.S. Nice med Tyskland
P.S. Hörs sen!

Pruttskrutt Bman har varit borta i Egypten i mer än en vecka! Ikväll återser vi varandra. Tänker infinna mig i huset när de anländer från flygplatsen, bara jag, en påse chips hjärtan och en ask choklad hjärtan + en liten present (och det är inte ens jag som varit bortrest).

Det som gäller nu är att piggna till efter mina timmar i Stockholm och gym med mamma. Go Amanda GO!

“In my opinion, the best thing you can do is find a person who loves you for exactly what you are. Good mood, bad mood, ugly, pretty… handsome, what have you, the right person will still think the sun shines out your ass. That’s the kind of person that’s worth sticking with.”

Så jag har filosofierat kring vad som är meningen med livet. I början såg jag ingen mening med livet. Vad gör det om en speciell slags skalbagge dör ut i Amazonas? Vad gör det om en fågelsort dör i Lappland? Fortfarande i dessa frågor ser jag ingen mening. Spela roll liksom!
Men människan då? Varför finns det en varelse på jorden som är så smart som människan är om det inte finns någon mening med det? Vad finns det för mening med att vi ska bygga hus, uppfinna glödlampan, tillverka gafflar, sälja julgranar, gå i skolan, vakna tidigt varje morgon och gå till jobbet, lida genom skvaller, skitsnack och mobbing, klippa oss, vara välmående och träna för att få snygga kroppar? Ja vad är meningen med allt detta?
Fortfarande känns det helt flummigt men det enda rimliga svaret jag kan komma fram till varför vi lever är: LYCKA.
All sorg man utstår, allt jobbig tid, all svek och allt kämpande är för att vi också ska kunna känna lycka.
De enda gångerna som jag känner att jag lever är: 1. När jag skadar mig rejält (jävla liv va?) 2. När jag är riktigt lycklig 3. När jag utvecklas och upptäcker mig själv och andra glädjeämnen.
Det är sällan som jag känner WOW JAG ÄR SÅ GLAD SÅ JAG VILL DANSA OCH KYSSA SOLEN! Men de få gångerna som jag faktiskt gör det, det gör livet värt att leva.
Jag skulle kunna dö nu och inte känna att jag missar något speciellt i livet. Det blir säkert bra sen. Men jag vill inte att min familj ska lida, utan vara just lyckliga. Och sen vill jag faktiskt inte heller missa alla "jag gråter av lycka eller är det för att jag försöker dansa på solen samtidigt som jag kysser den?"