Kanske måste ni se den flera gånger för att få in allt. Kanske att jag var segare än vad ni är. Men jag gillar idén bakom den här korta historien och hur sant det är. Kvällens tanke: Vi bestämmer med varandra på de här medierna att vi ska umgås, men så när vi är med varandra använder vi oss av medierna för att se vad andra gör. Jag menar egentligen vad är poängen då med att ens sitta i samma rum om vi ändå bara ska sitta inne på instagram och facebook för att uppdatera oss så vi inte missar något. Jag menar egentligen är det alla andra som missar något för att de inte får vara med oss, eller hur? 
Menar såklart inte att jag kommer kasta min Samsung i väggen och sen köra över den för att jag vill utrota den konstanta uppkopplingen, för det tänker jag inte. Vill snarare bara påminna oss om att vi är en generation bortskämda av teknik och en form av ett självskapat Big Brother samhälle där vi själva väljer att ständigt bli övervakade och övervaka andra. Vi får liksom inte glömma bort att det är okej att koppla ur, ligga ful i sängen med chipssmulor på kragen och coca cola fläckar på täcket utan att berätta det för världen. Och heller inte glömma bort att säkert 50% av allt vi ser inte är sant. En människa kan omöjligen vara lika positiv, nöjd, glad och vacker som den verkar på alla de ställen den visar sig. Bara så att ni vet liksom. Vi får bara sluta vara avundsjuka och jaga det som är påhitt.

Over and out.