vi ses snart!

Jahapp. Tiden är kommen avsluta detta kapitel och låsa ytterdörren för gott. Mitt liv i Turkiet tar slut om några timmar. Alla har åkt och det känns extremt tomt. Har inte så mycket känslor i kroppen alls nu. Vet inte om jag ska vara ledsen eller glad. Är förvirrad och tom. Det känns så märkligt att jag ska landa i Sverige och helt plötsligt ska allt vara som det var innan jag åkte. Vilket liv jag har levt här borta. Det går inte ens att jämföra med Sverige och det är SÅ JÄVLA SJUKT! Det är som att det kommer vara ett minne blott, typ som en film man såg för några månader sen. Jag får panik. PANIK. Jag kommer ju sakna alla fast jag vet bara inte om det än. Kärlek till de senaste 7 månaderna av mitt liv. Hejdå!
Ska trycka det sista av mitt liv i resväskan och så inatt kör vi.
Vi ses imorgon Sverige!

den sista dagen

Det sista jag gjorde i min uniform var see off's på Planet 2 på natten för att vinka av våra sista gäster tillsammans med Lina. Fan vad fett.

GALAN

Fina Planet-teamet på galan.
 
Och så de senaste dagarna hade jag min sista fridag här i Turkiet. I tisdags var vi ute och dansade. I onsdags efter jobbet gick jag och Lina på massage. Jefla välbehövt kan jag säga er. Har haft ont i musklerna i flera år känns det som. Skulle behöva en till behandling, men en är bättre än inget. Och jobbvis nu stänger vi hotellen. Det känns märkligt hörrni, riktigt märkligt, men ack så skönt. Ni som aldrig bott utomlands såhär vet inte hur det känns att "komma tillbaka". MÄRKLIGT I tell you! Är glad att få uppleva det. Så nu ska jag till Lina och kolla på Herkules. Tills vidare.

LOTTA

Så har mitt lilla lamm och mjauande katt lämnat Turkiet. I söndags hängde vi vid poolen och åkte till Alanya för att äta middag innan vi bara satt hos Amanda och hängde. Tidigt på morgonen följde alla med för att vinka av henne. Det var inte roligt. Men så var det gjort. Snart är det resten av oss som flyger hemåt. Tänk att på tisdag går jag och lägger mig i min egen säng! Woah.
 

optimist

 

These crazy thoughts

Igår hade vi gråtfest när Christina lämnade oss för att åka hem till Danmark. Hon och Lotta som också lämnar mig snart har varit mina närmsta vänner här så det känns riktigt bajs att de drar. Men det är livet och jag hoppas att vi ses igen. Är tacksam för att vi lärt känna varandra. Och som Lotta sa "this is not  a goodbye, this is a see you later".
 
 
Dagen gick i alla fall vidare så jag följde med Lotta in till Alanya när hon skulle lämna tillbaka sina uniformer och fixa med det sista innan hemfärd. Sen körde vi en frisörsession. Nu har jag tappat en decimeter på håret och är betydligt blondare. Härligt!
På kvällen hade vi middag med ett hotell. Sen åkte vi till Isa's och kollade på när några från ett av våra grannländer dansade på borden och i alla fall jag önskade att jag skulle vara med när de vaknade upp idag med handen på pannan och orden "Vad hände igår?". Men de var fantastiska! YOLO.

there's a life line to help you make it through


a beautiful mess

 
Idag har jag orkat med 2 timmar i solen. Det är verkligen så långt ifrån kul man kan komma att ligga i en solsäng, ensam, där varje minut känns som en timme. Så ni förstår att 2 timmar var riktigt bra kämpat, eller hur? Gick istället in och kokade soppa och satt sen som fastklistrad i timmar framför den här fantastiska bloggen. Jag avlider. Allt är bra på den.

#we'reinabus

Igår hade vi vår avslutningsgala i Belek. Det var middag, det var tal, det var filmer och hela vårat Pegasos Planet team uppträdde med en dans som vi tränat på ett par veckor. Tack för det!
På fredag säger jag hej då till min danska pige Christina, och sen på söndag försvinner min finska katt, Lotta också iväg. Och om 12 dagar säger jag hej då till alla och HEJHEJHEJHEJHEJHEJ till alla er. Tjoho!
Så planerna de närmsta dagarna är att packa min resväska, klippa mig, försöka få lite sol och typ dricka öl. Är nämligen ledig i 4 dagar och det känns riktigt bra.

feather

Ja, jag vet att det är rätt kass kvalitét på denna bild. Skyller på min mindre värda Samsung till mobil. Men jag lekte i miniklubben en dag. Det liksom svider, kittlas, värker i mina pysselfingrar. Det materialistiska jag saknar mest hemma är mitt rum och min pyssellåda. Så tack och lov att vi har en miniklubb. Klippte en liten fjäril som fick glitter, crepepapper, fjädrar och ögonskugga. Klippa och klistra är ju kanske världens bästa grej.

dreamproviders

Riktigt fina kvalitétsbilder, eller hur?

Jag har blivit med iPad mini!

Igår fick jag mitt extremt fina pris från när jag vann en tävling Nazar hade. Jag är så himla glad över denna mini iPaden. Tusen tack, är verkligen tacksam! Det är min nya bästis. Vi gör allt ihop. Vi äter, sover och kollar på tv ihop. Vad mer kan man behöva? With love mig och odöpt.

seek calm



Det är allt jag har att säga idag. Inget alltså.
 

en kul sak bara

 

connected


Kanske måste ni se den flera gånger för att få in allt. Kanske att jag var segare än vad ni är. Men jag gillar idén bakom den här korta historien och hur sant det är. Kvällens tanke: Vi bestämmer med varandra på de här medierna att vi ska umgås, men så när vi är med varandra använder vi oss av medierna för att se vad andra gör. Jag menar egentligen vad är poängen då med att ens sitta i samma rum om vi ändå bara ska sitta inne på instagram och facebook för att uppdatera oss så vi inte missar något. Jag menar egentligen är det alla andra som missar något för att de inte får vara med oss, eller hur? 
Menar såklart inte att jag kommer kasta min Samsung i väggen och sen köra över den för att jag vill utrota den konstanta uppkopplingen, för det tänker jag inte. Vill snarare bara påminna oss om att vi är en generation bortskämda av teknik och en form av ett självskapat Big Brother samhälle där vi själva väljer att ständigt bli övervakade och övervaka andra. Vi får liksom inte glömma bort att det är okej att koppla ur, ligga ful i sängen med chipssmulor på kragen och coca cola fläckar på täcket utan att berätta det för världen. Och heller inte glömma bort att säkert 50% av allt vi ser inte är sant. En människa kan omöjligen vara lika positiv, nöjd, glad och vacker som den verkar på alla de ställen den visar sig. Bara så att ni vet liksom. Vi får bara sluta vara avundsjuka och jaga det som är påhitt.

Over and out.


det går fort

De senaste dagarna har jag känt att jag haft en liten svacka. Dels att jag inte känt mig speciellt entusiatisk för någon särskild arbetsuppgift som tidigare, och dels att jag bara längtar hem. När jag lagt mig på kvällarna har jag visualiserat mitt rum och hur det är att ligga i min egen säng. Till och med hur det känns att sitta en evighet på en stadsbuss som åker genom Ultuna/Ulleråker istället för bara snabba vägen längs Dag Hammarskjöld. Och jag bor ju inte ens där längre. Jag tror det har med det faktum att det finns ett datum att räkna med, och när man kan säga tid i dagar så känns det bara så märkligt.
 
Så var jag på flygplatsen i onsdags och många av de jag lärt känna på TUI Nordic ska åka hem nu på söndag/måndag och vi kommer med största sannolikhet aldrig att träffas igen. Så vi sa adjö. Det gjorde mig ledsen och så tänkte jag att snart är dagen kommen när alla här säger hej då, och även om vi alla kanske inte hade valt varandra där hemma så är det ändå riktigt sorgligt och jag hatar avsked. Hatar. Så då bestämde jag mig när jag gick och la mig igår att "Imorgon ska jag vakna upp glad. Mindset Amanda, mindset!". Och så blev det så.
 
Idag hade jag utflykt och jag har nog bestämt mig nu för att det är min favorit arbetssyssla. Har gillat nästan allt lika mycket hela säsongen, men utflykter är nog det absolut bästa! Det är för att man kommer mycket närmare gästerna och är personlig. Det känns som man är en hel skolklass där även jag är elev och vi är excalterade över vår utflykt och allt vad vi ska göra hela dagen. Bra dag helt enkelt. Lång dag. Så nu är jag trött och ska lägga mig och kolla på en dokumentär, så fort jag ätit upp min soppa. Eller så kollar jag på "Vem vet mest?" som numera är min hobby här borta sen vår engelska TV-kanal inte har något ljud...
 
 
 

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-

 

kvällens tanke



Kvällens tanke tillägnar jag det faktum att jag skulle kunna bli kock. Varför undrar ni? Jo, jag är expert på att laga mat. Inte nödvändigtvis så att det smakar gott och ser fint ut. Utan min expertis ligger snarare åt det störande hållet där jag kan laga mat till mig själv, under alldelens för lång tid, bara för att upptäcka när maten är klar att jag blev mätt på matosen och inte längre vill ha min middag. Denna fantastiska egenskap kan fullt möjligt vara den enda egenskap som enbart platsar i köket på en restaurang, eller hur?

det här gillar vi


flickmusik

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0