Igår hade vi gråtfest när Christina lämnade oss för att åka hem till Danmark. Hon och Lotta som också lämnar mig snart har varit mina närmsta vänner här så det känns riktigt bajs att de drar. Men det är livet och jag hoppas att vi ses igen. Är tacksam för att vi lärt känna varandra. Och som Lotta sa "this is not  a goodbye, this is a see you later".

 

Kanske måste ni se den flera gånger för att få in allt. Kanske att jag var segare än vad ni är. Men jag gillar idén bakom den här korta historien och hur sant det är. Kvällens tanke: Vi bestämmer med varandra på de här medierna att vi ska umgås, men så när vi är med varandra använder vi oss av medierna för att se vad andra gör. Jag menar egentligen vad är poängen då med att ens sitta i samma rum om vi ändå bara ska sitta inne på instagram och facebook för att uppdatera oss så vi inte missar något. Jag menar egentligen är det alla andra som missar något för att de inte får vara med oss, eller hur? 
Menar såklart inte att jag kommer kasta min Samsung i väggen och sen köra över den för att jag vill utrota den konstanta uppkopplingen, för det tänker jag inte. Vill snarare bara påminna oss om att vi är en generation bortskämda av teknik och en form av ett självskapat Big Brother samhälle där vi själva väljer att ständigt bli övervakade och övervaka andra. Vi får liksom inte glömma bort att det är okej att koppla ur, ligga ful i sängen med chipssmulor på kragen och coca cola fläckar på täcket utan att berätta det för världen. Och heller inte glömma bort att säkert 50% av allt vi ser inte är sant. En människa kan omöjligen vara lika positiv, nöjd, glad och vacker som den verkar på alla de ställen den visar sig. Bara så att ni vet liksom. Vi får bara sluta vara avundsjuka och jaga det som är påhitt.

Over and out.

De senaste dagarna har jag känt att jag haft en liten svacka. Dels att jag inte känt mig speciellt entusiatisk för någon särskild arbetsuppgift som tidigare, och dels att jag bara längtar hem. När jag lagt mig på kvällarna har jag visualiserat mitt rum och hur det är att ligga i min egen säng. Till och med hur det känns att sitta en evighet på en stadsbuss som åker genom Ultuna/Ulleråker istället för bara snabba vägen längs Dag Hammarskjöld. Och jag bor ju inte ens där längre. Jag tror det har med det faktum att det finns ett datum att räkna med, och när man kan säga tid i dagar så känns det bara så märkligt.

 

Så var jag på flygplatsen i onsdags och många av de jag lärt känna på TUI Nordic ska åka hem nu på söndag/måndag och vi kommer med största sannolikhet aldrig att träffas igen. Så vi sa adjö. Det gjorde mig ledsen och så tänkte jag att snart är dagen kommen när alla här säger hej då, och även om vi alla kanske inte hade valt varandra där hemma så är det ändå riktigt sorgligt och jag hatar avsked. Hatar. Så då bestämde jag mig när jag gick och la mig igår att "Imorgon ska jag vakna upp glad. Mindset Amanda, mindset!". Och så blev det så.

 

Idag hade jag utflykt och jag har nog bestämt mig nu för att det är min favorit arbetssyssla. Har gillat nästan allt lika mycket hela säsongen, men utflykter är nog det absolut bästa! Det är för att man kommer mycket närmare gästerna och är personlig. Det känns som man är en hel skolklass där även jag är elev och vi är excalterade över vår utflykt och allt vad vi ska göra hela dagen. Bra dag helt enkelt. Lång dag. Så nu är jag trött och ska lägga mig och kolla på en dokumentär, så fort jag ätit upp min soppa. Eller så kollar jag på "Vem vet mest?" som numera är min hobby här borta sen vår engelska TV-kanal inte har något ljud...

 

 

 

 

Moi!

 

Idag är det exakt en månad tills jag kommer hem. Bara en endaste liten månad, det är ju iprincip ingenting. Det känns både bra och dåligt. Trist som tusan att säga adjö till folket här som eventuellt inte kommer tillbaka nästa år, och trist också att säga adjö till de som gör det. Och trist att det är liksom slutet. Men tusan så skönt det ska bli att dricka kallt vatten direkt ur kranen, fika i stan, åka till IKEA, förhoppningsvis hinna plocka lite kantareller, sova i mitt egna fina lilla rum, och alla där hemma som jag ska få klappa på. Håll i, håll ut.

 

Var på flygplatsen igår natt. 15 grader. Det var så kallt att jag knappt kunde känna mina tår på slutet. Dagarna är såklart bättre, men efter att det har regnat ett par dagar så blir det verkligen kyligt.

 

 Såhär såg det ut för Fritidsresor och oss igår innan Arlanda landade.