Får sån extrem ångest när jag kollar på Lyxfällan. Jag kan bara inte förstå hur man kan sätta sig i en sån situation där man har skulder på över fyra miljoner kronor. FYRA MILJONER KRONOR! Hur kan man sova om nätterna? Och hur kan man fortsätta handla? Lönen på kontot är liksom inte monopolpengar som kommer tillbaka när man startar om spelet. Här satt jag och pratade om en osthyvel med rosa handtag som jag inte behöver. Men jag menar, där ute går folk och köper på sig en husvagn, en 10 000 kronors soffa eller en ny motorcykel när de redan har typ fem bilar. I.D.I.O.T.I. Blir så arg. Ännu värre är ju dem som handlar utan att ha ett jobb. Alla borde åtminstone försöka skaffa sig ett arbete. Finns ju inget bättre än att få spendera sina egna pengar och få bevis att jobbet gav utdelning. Inte bara fysiskt när lönen hamnar på kontot men att få unna sig något fint när man tycker att man förtjänar det.

När jag köper något brukar jag tänka "hur länge måste jag jobba för att ha råd med detta". Och antingen känns det värt det, eller så gör det inte det. Och då struntar jag i prylen. Hejdå!

 
Kan inte rå för att jag älskar denna låt. Blir så himla ledsen av den. Samtidigt så blir jag glad, just för den är så bra. Vill bara nynna med och tycka synd om mig själv av någon anledning.

Seriöst, jag är i någon slags extas/panik/överexcalterad/taggad/konfunderad och allt sånt. Jag känner liksom att projekt 2014 är genomförbart. Jag kommer ha råd med en Barcelona-weekend och att flyga till och vara i Asien i en månad. En trist kostnad att jag var tvungen att köpa ny bil och måste fixa en ny telefon. Men förutom det får jag väl bara dra in på massa onödiga (men ack så roliga utgifter). Äta godiset som finns hemma, ta med matlådor, äta middag med mamma och Ingemar och kanske inte nödvändigtvis känna att jag bara kan äta ost med med en osthyvel som har rosa handtag. Nu har jag visserligen en sån av just den anledningen, men kan komma annat jag egentligen inte behöver.

Heja mig alltså, seriöst. Inte varit taggad på livet på ett tag men nu känns det extremt roligt att ha ett mål. Kisses.

Fångade dagen med kära Karl Johan idag på stan på Tacobar och Felix. Johan och jag diskuterade resa till Asien. Seriöst Evelina och Julia om ni läser det här. You might see us soon! Sen åkte jag hem och pysslade till min farmors födelsedag. Hon ska få ett bokmärke i lera. Kan visa imorgon. Blev supergulligt. Nu ska jag sova. Toodles.

 

Kontroversiell, mansdominerande, hyllar droger, horor och tjuvar. The wolf of Wallstreet. Men sen var den så extremt rolig. Skrattade två av tre timmar, höll för ögonen en tiondel och tyckte synd om dem resten av tiden. Den var porrigt naken och gjorde droger till något annat än glamoröst men eftertraktat. Måste ändå ge den ett bra betyg. Vet inte hur många i salongen som gillade den tillsammans med oss för Tilda skrattade mer än alla tillsammans men se den. Köp er en hot snacks och cola när ni ändå är i gång. De har nämligen inte MER äpple på Spegeln (skamligt). Godnatt!

Eventuellt kanske har luskat ut vad jag vill göra det närmaste halvåret. Visst att vi har den här sablans pengafrågan men låter inte denna plan fantastisk:

Hälsa på Evelina och Julia i Asien kanske majoriteten av mars.

Eller åka på tågluff i Europa. Se mer än storstäderna liksom.

Resterande tiden vill jag jobba. Så jag får pengar att finansiera mitt 2014 projekt. (Vill och vill. Tar ju hellre pengarna gratis). Vad tror vi? Fett?

Okej, 7 arbetsdagar down och one to go. Mår extremt dåligt men kanske är frisk imorgon. Nio timmar på jobbet och sen får jag krya på mig ett par dagar. Välbehövligt och vad gör man inte för lite klirr i kassan? Klockan är alldelens för mycket nu. Bajs. Godnatt!

Idag lämnade min kära vän Evelina landet för Asien fram till minst sista april. Total sadness. Igår drack vi öl på Stationen för att fira av henne. Hatar att hon åkt. Men kul att se att det går bra för andra. Kram

 

 

SNART KOMMER EVELINA OCH VI SKA GRILLA KORV. Fan vad jag är taggad!

P.S. Jag älskar när det är mer än -15 grader och frost på träden. Släng er i väggen klagtanter för esteten i mig slår den praktiska alla gånger. Bam, vilken fin dag! (Men var är solen?)

En viktig insikt jag kommit till på senaste tiden är att jag bara gillar idioter. Detta är inget skämt. Somliga har en typ vad gäller utseende på folk de faller för. Men jag snubblar snarare för en usel personlighet. Helst ska de vara sportkillar som hade dåliga betyg, de har läst 2 böcker i hela sitt liv, de tycker inte om att prata och ser snarare mig som deras toffel än tvärt om. Och så här har det varit sen jag och Andreas gjorde slut vintern 2010/2011. Tycker faktiskt jag är för smart för dem. Och för trevlig. Och dessutom gillar jag min familj och den saken jag tycker värst om är när jag känner mig korkad. Kanske därför jag umgås med dem. För då känner jag nämligen aldrig så. Men nu är det slut på sånt där lortbeteende. Om du inte kan föra en konversation kan du lika gärna låta bli att ens vinka till mig. HEJHEJ. DÅ.

Började jobba 06.30 idag. Trodde inte jag skulle höra alarmet som ringde 05.30 och därmed inte vakna av det. Men se på tusan. Var uppe på studs och iväg. Sjuk arbetstid. Svackan kommer först runt 09.30. Även om det bara blev ca 5 timmars sömn så känner jag såhär efter mitt 40-timmars dygn förra helgen: INGA PROBLEM. För lite sömn har väl ingen dött av? Eller?

Två saker av relevans har inträffat. Det första är *trumvirvel* jag kan ha internet igång ute i mitt hus på min dator. Hade liksom gett upp hoppet om att det skulle fungera när iPaden inte ville koppla upp sig på wifi, men nu funkar det tydligen. Och det är ju en fruktansvärd tur i och med min nästa relevanta händelse som är detta: min telefon har sakta avlidit. Jag är okontaktbar på andra platser än facebook. Det känns som att en liten del av mig har dött tillsammans med den.

Där har vi en bild på den värdelösa pärlans sista natt i frihet. Tilda fyllde år igår så vi firade med chips, Birger och fireballs. Svinbra. Hon är bäst.