Idag fick jag en ny uppgift som ska vara klar till 06.25 när jag åker hemifrån imorgon. Den är att skriva om Uppsala. Jag har för första gången riktigt roligt. Mycket intressant och det är alltid roligare att lära sig om saker man bryr sig om. Och Uppsala kommer alltid vara mitt hjärta.

 

 

Inte nog med denna roliga uppgift så fick jag hem mina nya arbetsskor till Turkiet. Nike free run 3.0. Svinjävladyra men helt fantastiska. Sitter som en smäck, hur sköna som helst och dösnygga. Rekomenderar starkt. Kostar 1500:- med frakt och går att beställa i nästan vilka färger som helst från Nikes hemsida. Jag var tvungen att ha svarta.

Hej ni!

Just nu är jag så stressad att jag snart går av. Har rent ut sagt panik. Jag vill hinna med livet, men jag MÅSTE få allt annat gjort. Blev försenad för jag inte hade skrivit ut alla mina papper till visumansökan på ambassaden som jag tänkt åka till imorse. Så nu åker jag in vid 12 istället, och då vill jag både hinna fika med Evelina och Julia OCH sen gå på innebandymatchen med Tilda. Men jag måste ju samtidigt hinna skriva klart mitt Turkiet-arbete och hela manuset till Dalarna som är våra slutuppgifter. Till Dalarna åker vi på torsdag med skolan och kommer hem lördag. Inte bara det men då går hela dagen imorgon åt att vara i Norrtälje och göra gud vet vad. Ih, kill me now. Längtar till nästa vecka.

Ja, jag är också medveten om att jag blivit rätt tråkig. Men ibland händer det och det finns tyvärr inget att göra åt det. Synd. Vill ni veta vad jag hållt på med hela dagen? Jo, jag ordnar en 10 dagars rundresa i Turkiet. Det är en del i vår slutuppgift. Alla har olika länder, och smart som jag är knyckte jag Turkiet innan jag ens visste att jag skulle börja jobba där. Kände det bara på mig. I alla fall. Det är sjukt vad med tid det tar att researcha. Man får välja längd på resan själv, men jag tycker 10 dagar är en bra siffra. I denna rundresa ska vi skriva hela dagsplaneringen, vilka sevärdheter vi ska besöka, vad vi ska guida om och hur vi ska bo, vilket mat ingår osv. Utöver det ska vi även ha en stadsrundtur. Jag har valt att guida i Izmir, Turkiets tredje största stad. Jag gillar namnet. Så såhär ser min karta ut för tillfället:

Hojta om ni vill med! (driver, ska inte genomföra den, men det finns flera bolag som har liknande resor för typ 16 000. Kör på dem)

 

Idag skrev en kille i min klass att ett tips jag gett honom var det bästa han fått på år och dagar. Tipset var att vill man få något gjort men är en sån som skjuter upp grejer, som jag, så är det bäst att sätta små små mål. Alltså om man har ett monsterarbete så börjar man med att bara skriva om t.ex. geografi. Och sen belönar man sig själv med små saker som att man får bädda sängen, äta ett äpple, ta några godisar, öppna fönstret, gå på toa. Ja, ni fattar. Sen fortsätter man. Ju mer "mål" man klarar, desto gladare blir man, och duktigare känner man sig. Då går hela arbetet bättre. Det är mitt bästa tips. Att bryta ner det man ska göra, vad det än är. Springa 5 minuter på löpbandet och tänka "fan vad bra jag är, jag kör 5 minuter till". Efter 5 minuter kanske man vill springa 5 till. Eller så vill man inte det. Men då har man inte brutit ett löfte mot sig själv. 

Så när ni känner att allt blir för tungt, ta det ett steg i taget och ge dig själv beröm och belöningar. Det är ju det som driver oss människor.

I alla fall, efter att han gjort mig påmind om mitt eget tips så satte jag igång. Har snart skrivit 3 sidor och Turkiets historia, geografi, befolkning, språk, religion osv. Och under tiden har jag belönat mig själv.

Kram på er.

Nu är det kris. Vem ställer upp som plugghitler? Vem har en piska i garderoben och lovar att slå mig med den när jag latar mig som jag gör nu? JAG MÅSTE PLUGGA. Men jag kan inte. Det har alltid varit mitt stora problem. Att just do it. Kan liksom inte "bara göra saker". Ska jag göra en skoluppgift ska den vara perfekt, annars kan jag inte stå för den. Detta innebär ofta att när motivationen inte finns så gör jag inget. Och då krisar det sig på slutet och jag sitter hela nätterna. Som det kommer bli nu. Har 17 sidor att skriva tills på torsdag om Turkiet. Lycka. Nej.

Så nu blir det kaffe hos Evelina och träning och sen det där köttet jag inte fick igår. Roligare än att sitta framför en dator och ha ångest för att man plötsligt tycker facebook är intressant igen och 7th heaven världens bästa tv-program.
Tja då.

Det jag är tacksam för med min gudie- och reseledarutbildning är att jag med största sannorlikhet inte hade kommit iväg till utlandet annars. Det jag inte är tacksam för är vad som skall ske imorgon. Imorgon ska vi guida i Roslagen. Det vill säga åka buss runt i Norrtälje, Hallstavik, Skärgården osv. I ca 8 timmar. YAY. Ney. Mitt intresse för Sverige är så lågt att ni skulle bara ana. Nu måste jag läsa på om skog så det sitter tills imorgon.

Glömde bort att tala om att jag fick min Turkiet-destination igår. Jag ska bo i Incekum. Ja, det känns sjukt flummigt att 1. åka med ett bolag jag aldrig hade hört talas om (Nazar) och 2. en stad jag inte visste existerade. Men det blir kul. Kommer förmodligen få massa konstiga människor som gäster. Men nu när jag och ni vet det här föreslår jag att ni går in på denna länk HÄR och bokar en resa ner någon gång mellan 7 april och 4 november. För det är här jag kommer spendera mina dagar. Ändå inte helt fel mina vänner. Kommer bli episkt.

Utan tvekan en utav de mest... trista dagarna i mitt liv. Eller kanske överdriver jag. Men har ej haft kul. Gick upp innan 05 och satt på bussen mot Norrtälje 06.18. Resten av dagen fram tills nu har spenderats i en bil körandes runt i Roslagen och rekat inför en tur som skolan ska guida. Jag kan ju bara säga att jag garanterat somnade som en vandrande pinne och gled fram till Östhammar. Så trött. Så uttråkad. Är igen på bussen till Uppsala och vill bara hem och gosa in mig i mitt rosa täcke och kolla på tv och äta typ godis. Eller en kopp varmchoklad. Håller ut ett par timmar till. Sen så! MVH, en kämpe.

Det här med framförhållning är definitivt en utav mina svagheter. Hela min skolgång har jag suttit sista kvällen innan ett prov, sista veckan innan betygsättningen och gjort det som behövts göras. Allt från ett geografiprov till en lista på 18 uppsatser till manus för 3 olika turer i Stockholm. Det som har gjort att jag fortsätter är att... utan att låta högfärdig... det går alltid! Jag har ännu inte fått ett IG i något jag brytt mig om eller inte blivit godkänd. Men varför utsätta sig för denna stresstortyr som får mig att gråta och sitts uppe halva natten. Idioti. Jag måste bli bättre.

Måste ändå erkänna, med en uns skam i kroppen, att denna utbildning inte känns helt rätt. När tillfrågade om vad vi ville bli när vi var klara var det ingen som svarade "guide". Nej men vilken tur då att vi spenderar majoriteten av tiden i Stockholm och guidar där. Längtar tills det är över så jag kan lämna det bakom mig tills det behövs igen. Suck.

Glömde förresten att berätta att jag klarade den första uppguidningen, ni vet skärgården. De sa att jag såg så himla glad ut och fick ett utropstecken på utstrålning #winning #fakeit'tilyoumakeit.

Det var liksom roligt när jag började plugga in allt idag. Men efter x antal timmar har det blivit lite tråkigt faktiskt. Och då håller jag fortfarande på med det jag känner igen! Om jag ändå hade haft framförhållning och börjat för 2 veckor sen hade detta varit så mycket lättare. Men det är story of my life att skjuta upp till sista minuten. Dum Amanda, dum.