Tycker det är så jobbigt att ha känslan av att något slitit bort en del av en utan att man kan göra något åt det och utan att man velat hamna där. Det är sånt slöseri med tid att syssla med lim, tejp och gummisnoddar om ni förstår vad jag menar. Kanske bara är värdare att fortsätta äta chips framför tvn, ha efterfester någon annanstans tills natt blir morgon och bowla med sina kompisar. Hejja hjärtat. Kämpa.