Ni vet den där känslan när man vill slå sig på pannan och skrika "IDIOT, Amanda du är en idiot"? Det händer mig allt för ofta i de mest olämpliga tillfällena. När man gör saker inte för att man nödvändigtvis vill utan för att det till slut blir ett slags uppdrag man måste slutföra. Så himla otydlig just nu men kan inte riktigt släppa faktumet att jag är en idiot som gång på gång slår sig i pannan och vill ta tillbaka allt som jag någonsin gjort.