En viktig insikt jag kommit till på senaste tiden är att jag bara gillar idioter. Detta är inget skämt. Somliga har en typ vad gäller utseende på folk de faller för. Men jag snubblar snarare för en usel personlighet. Helst ska de vara sportkillar som hade dåliga betyg, de har läst 2 böcker i hela sitt liv, de tycker inte om att prata och ser snarare mig som deras toffel än tvärt om. Och så här har det varit sen jag och Andreas gjorde slut vintern 2010/2011. Tycker faktiskt jag är för smart för dem. Och för trevlig. Och dessutom gillar jag min familj och den saken jag tycker värst om är när jag känner mig korkad. Kanske därför jag umgås med dem. För då känner jag nämligen aldrig så. Men nu är det slut på sånt där lortbeteende. Om du inte kan föra en konversation kan du lika gärna låta bli att ens vinka till mig. HEJHEJ. DÅ.