how to lose a guy in ten days
Jag har ju bestämt mig för att aldrig bli kär igen.
Att vara ledsen när det tar slut är tusen gånger värre än de bra stunderna sammansatta.
Det går över.
Allt blir bra.
Jag vet.
Men på något sätt så äcklar kärlek mig nuförtiden.
Förlåt
has hit the fan
Det är inte kul att vara den som inte är "med". Jag menar att det är knappt någon idé att försöka för folk glömmer ändå bort. Är man inte med i ett gäng så glöms man bort. Det är jättekul att kolla bilder på facebook på massa roliga saker som alla andra gjort, utan en själv. Verkligen. Highlight of my day så att säga. Inte för att vara bitter eller så.
Helgerna nuförtiden blir lätt ganska enformiga. Man vill ju inte tränga sig på.
Ingen har sagt att det är kul att vara ung. Man får helt enkelt vänta tills man tagit studenten och kan fly. Tjohej, bara 5,5 månader kvar!
it's all pointless
It is an admirable thing, but it is well to remember from time to time that nothing that is worth knowing can be taught.
- Oscar Wilde
Envar sin lyckas smed
Egentligen ska man väl inte gå runt och säga hur andra påverkar en och att någon sårar en och sabbar för en osv. En sak som jag har lärt mig de senaste månaderna är att välja bort de människorna som inte påverkar en positivt. Om det så bara blir en handfull av människor kvar är de människorna värda betydligt mycket mer än så. Egentligen ska man väl inte påverkas, men gör man det så ska skit i dem.
Annars bakade jag och Bman lussebullar igår och åt dem till supergott frukt te och såg på Step Up.
Meningen med livet
Men människan då? Varför finns det en varelse på jorden som är så smart som människan är om det inte finns någon mening med det? Vad finns det för mening med att vi ska bygga hus, uppfinna glödlampan, tillverka gafflar, sälja julgranar, gå i skolan, vakna tidigt varje morgon och gå till jobbet, lida genom skvaller, skitsnack och mobbing, klippa oss, vara välmående och träna för att få snygga kroppar? Ja vad är meningen med allt detta?
Fortfarande känns det helt flummigt men det enda rimliga svaret jag kan komma fram till varför vi lever är: LYCKA.
All sorg man utstår, allt jobbig tid, all svek och allt kämpande är för att vi också ska kunna känna lycka.
De enda gångerna som jag känner att jag lever är: 1. När jag skadar mig rejält (jävla liv va?) 2. När jag är riktigt lycklig 3. När jag utvecklas och upptäcker mig själv och andra glädjeämnen.
Det är sällan som jag känner WOW JAG ÄR SÅ GLAD SÅ JAG VILL DANSA OCH KYSSA SOLEN! Men de få gångerna som jag faktiskt gör det, det gör livet värt att leva.
Jag skulle kunna dö nu och inte känna att jag missar något speciellt i livet. Det blir säkert bra sen. Men jag vill inte att min familj ska lida, utan vara just lyckliga. Och sen vill jag faktiskt inte heller missa alla "jag gråter av lycka eller är det för att jag försöker dansa på solen samtidigt som jag kysser den?"
where have you gone?
Insåg nyss att jag inte har ätit sen klockan 16.00 igår när det var middag. Jag har ett problem. Känner mig aldrig sugen på mat längre. Vad händer? De senaste veckorna har jag knappt ätit något, jag har gått ner 2kg i vikt och är bara aldrig sugen. Dåligt dåligt dåligt!
Lagade i alla fall lite räkrörelunch nyss och snart ska jag iväg till skolan på engelskan.
freedom
Vem söker inte frihet? Vad är frihet och hur får man det? Går livet ut på att gå i skolan, börja jobba, skaffa barn, leva i ett hem fyllt av inget annat än kärlek och matlagning, bli gammal, få barnbarn, dö och sen bli fri? När alla tror att man är så himla pryd blir man helt matt! Jag vill ha en tatuering. Visste ni det? Nej. Jag vill ha en liten humla någonstans på kroppen. Kanske fotleden. Brevid min lilla humla som står för att allt är möjligt vill jag ha en text. Den texten ska vara "Never let the fear of striking out keep you from playing the game". Texten är lite lång, och går inte att korta ner. Men fasen alltså. Vad händer i livet när jag till och med skulle vara rädd för att busplinga på ett hus där ingen ens är hemma?
Jag vill också leka, leva, ha kul jämt, uppskatta livet, skratta helt galet, göra galna saker och bara njuta av att göra ingenting. Allt känns bara lite för säkert. 
p.s. den som väntar på något gott väntar alltid för länge.
Jag anser att ordspråket: "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" är skitsnack. Man väntar alltid för länge när man vill göra något kul. Ibland till och med så länge att det som från början var kul blir överförväntat och tråkigt. Ibland blir ju kanske väntan som en förfest, sätter igång förväntningarna på det storslagna, men ibland blir förfesten bättre.
Sen väntar den som väntar på något dåligt aldrig för länge. Alltså väntar de inte alls! För de vill ju inte att det ska hända. I alla fall... bojkott på uttrycket.
Söt tjej på religionen.
Det är faktiskt intressant att se hur sjuka religiösa människor är. Att stänga in barn på skolor där även naturkunskapen mer än
anspelar på religionen, eller anse att mord är rättfärdigat om man gör det i ett kärleksfullt syfte mot sina medmänniskor där iffret är läkare på en abortklinik. Att mördaren kommer till himlen med läkaren blir evigt lidande i helvetet. Gud är I vissa sammanhang en brutal och hänsynslös mördare som tycker att folk som "levt i synd" ska straffas förevigt hellre än att bli givna en andra chans. Borde man inte istället straffa de troende som inte levt ut si kapacitet till fullo i kroppen som Gud tydligen tilldelat dem? Sen har jag förståelse för tron också. Den hjälper i kriser som t.ex. dödsfall där man kanske behöver tro att sin anhöriga får leva eller dö fridfullt. Att Gud genom tankar kan hjälpa folk att bli friska genomm att få dem att tro att Gud hjälper när de egentligen själva har lika kraftfull makt att styra sin framtid.
Men okej. Religion är svårt. Tja då