"Fate is like a strange, unpopular restaurant filled with odd little waiters who bring you things you never asked for and don’t always like." — Lemony Snicket
jag sa ingenting när du försvann
Såg nyss en dokumentär om sexförbrytare i USA.
Här är länken. Se den. Om ni kollar minut 37:13 och framåt i några minuter så ser ni delar av ön min pappa bor på. I alla fall blir jag sjukt upprörd. Som mamma uttryckte det "
USA behöver verkligen en del av det lagom vi inte är så förtjusta i". En kille i dokumentären var 16 när han blev en dömd sexförbrytare, pedofil. Han hade kollat på porr och hittar och laddat ner bilder på minderåriga tjejer. Dessa tjejer var inte dagisbarn utan tonåringar som honom. När han sålde sin dator hittade de nya ägarna hans bilder och anmälde honom till polisen. Han fick 2 års villkorlig dom men kommer föralltid ligga i USAs sexförbrytarregister. Dvs att du kan söka efter din stad/kvarter och hitta alla sexförbrytare som bor nära dig. Under hans två straffår hade han regelbundna frågor som t.ex "har du mastruberat till tankar om någon under 18?". Ja men era sjuka idiot amerikaner, han är SEXTON. Idag är han 22 och har inga drömmar, förhoppningar eller livslust. Han kommer aldrig få ett riktigt jobb eller komma in på en riktig utbildning pågrund av detta.
Jag försvarar inte pedofileri eller andra övergrepp men någon måtta får det vara. De har satt av sitt straff, och vissa av dem har inte ens begått ett brott värt att nojja över. Amerikanerna låser in sina förbrytare i en aula under halloween för de har inte rätten att vara hemma när det finns barn på gatan. De får inte vistas på stranden, McDonalds, bibliotek, stadsparker eller någon annanstans där ett barn skulle kunna vara. Blir sjukt upprörd över detta. Ja, vissa har begått grövre brott. Men de som inte har det, men ändå hamnar i samma gruppering?
Tagga ner med lagarna eller skaffa ett nytt register. Alla är inte likadana.
spillde mjölken
Så jag har suttit och funderat på senast jag var lycklig. Ni vet, man är glad rätt ofta, men lycklig. Kan faktiskt inte minnas senast. 2009 var ett bra år. Och när jag gick i 5an trivdes jag också rätt bra med livet. Men sen dess har det bara gått utför. Och prutt på er som tycker att man ska sluta klaga för andra har det sämre. Jag tänker vara egoistisk just nu. Det mesta suger. Jag gillar min familj, den är trevlig. Och jag gillar chips. Vid ett visst antal tillfällen överraskar människor. I övrigt suger allt. Det är verkligen inte kul att känna så, men problemet är trångsynta, inskränkta, oöppna, okänsliga Skitsala. Längtar till april när min praktik börjar så jag äntligen får åååååååååka! Hej
the best way to avoid an answer is to never ask the question
i tu
Tycker det är så jobbigt att ha känslan av att något slitit bort en del av en utan att man kan göra något åt det och utan att man velat hamna där. Det är sånt slöseri med tid att syssla med lim, tejp och gummisnoddar om ni förstår vad jag menar. Kanske bara är värdare att fortsätta äta chips framför tvn, ha efterfester någon annanstans tills natt blir morgon och bowla med sina kompisar. Hejja hjärtat. Kämpa.
home is always here, opportunities are not
Det här med att det skulle finnas ett liv efter döden... jag vill tro på det för alla äldre som levt ihop hela sitt liv med dött ifrån varandra. Jag vill att de ska få ses igen. Personligen vill jag bara dö. Det ska bli svart. Varför leva om sitt liv? Men det jag blir lite konfunderad över är hur man kan förklara efter-döden-livet för någon som varit gift två gånger?
Om en kvinna varit gift med och älskat en man 10 år. Han dör i tidig ålder av hjärnblödning, t.ex. När han kommer till himlen bestämmer han sig för att döden är okej, han ska få återse sin fru. Men under tidens lopp gifter hon om sig med en man hon också älskar. Även den mannen dör, men av ålder.
När kvinnan sen dör och kommer till himlen så väntar båda på henne. Ska männen acceptera att det finns en annan i hennes liv? Eller kommer det finnas två pararella dödsdimensioner? Ska kvinnan "vara på två ställen samtidigt"? Eller ska hon välja man? Kan man få ett brustet hjärta i himlen? Kan man bli kär i himlen? Ska inte efter-döden-livet bara vara glädje?
Alltså kan det inte finnas. Eller?
my time to stand
Älskar mig själv när jag sysslar med self destruction. It's what I do. Att göra saker jag vet är dåliga för mig i tron om att denna gång blir det kanske annorlunda. Eller medvetet reta upp någon så mycket genom att vara jättedryg så den blir arg och jag blir ledsen. Men mest att tro att nu blir det bra. Som igår. It's what I do. Orkar inte.
Något annat jag inte orkar är att jag börjar jobba i Årsta om 8 timmar och 10 minuter. Och att jag ligger helt oförberedd i min säng och ba önskar att någon sprutade i mig sömnmedel efter att den tvättat bort mitt smink och satt på mig pyjamas.
P.S. Är egentligen inte ens arg eller bitter idag. Varit glad rätt länge nu. Men alltså jag blir bara helt trött på mig själv.
just friends
Idag är en sån där dag där jag sitter och läser vänner och bekantas utlandsbloggar och tänker: MAN TAR VÄL ÄNDÅ INTE STUDENTEN BARA FÖR ATT SITTA HEMMA OCH GLO? ELLER FIKA HELA TIDEN? ELLER KÖPA MENINGSLÖSA SAKER BARA FÖR ATT HA NÅGOT ATT GÖRA. ELLER DET ROLIGASTE SOM FINNS ATT GÖRA ÄR TYP BIO OCH BOWLING ELLER EN UTGÅNG SOM ALLA ANDRA. ELLER SNYFTA ÖVER SITT LIV BARA FÖR ATT MAN ÄR FÖR FEG FÖR ATT STYRA UPP DET. Idag är bara en sån dag.
don't know what I came for
När gud skapade människan i sin avbild verkar han lagt förvånandsvärt mycket tid på svin och idioter. Det säger så mycket om män.
kings and queens
Konstigt egentligen hur extremt olika vi är varandra. Folk från lågstadiet som bara är. Vilka misstag de inte har begått och vilka tråkiga samtal jag inte haft. Inte för att vara elak eller påstå att mitt liv är awesome, för det är det ju inte. Men nu funderar jag på att söka jobb på en fiskarbåt eller typ hurtigrut liknande båt i Alaska. Det vore så sjukt amazing.
riktig karl
Hälsa till Satan
Varför är det så att artister verkar tycka de är assköna när de gör om samma låt? Ibland fler än en gång. Har fantasin tappats så mycket att för att hålla sig i spelet måste de göra en lugn version av sin låt? Det känns ju bara jättesorgligt. För det mesta är texten inte ens bra, så därför hade de i alla fall något på gång när beatet skyddade den. Åh. Artister </3
Jag är inte bitter egentligen.
Att ta studenten ska vara det bästa i en människas liv typ. Så tyckte jag enda fram till april. Nu efteråt känns det på ett sätt bittert. Sommarlov är kul när man åker till Rhodos och Peace&Love. Men fan så tråkigt det är när folk jobbar och jag sitter på soffan och tittar på Oprah tills jag 12 timmar senare somnar på den igen. Och det värsta av allt är att få frågan "Vad ska du göra i höst?". Ja inte fan vet jag vad jag ska göra i höst. Fällde krokben för mig själv när jag inte sökte till någon kurs då jag tänkt fly landet. Bra Amanda. Har inget vettigt jobb heller. Bra Amanda. Älskar framtideeeeeeeeeeeeeeeen!!! Ännu värre är att jag sitter på soffan och klagar när jag egentligen inte ens orkar träffa någon.
Vill göra något helspejsat och galet och roligt och som håller en upptagen. För Uppsala levererar inte annat än alkohol och fezt. Hejdå.
en vanlig tisdag
Kära folket,
denna kväll är av spektakulär karaktär
Den kommer att bestå av dans och flams,
hoppas att vi alla håller sams.
Vissa vill till Flustret för att hälsa på de från Jensen,
men de är bara folket av flensen.
Visst är det kul att man låter hatten bestämma,
men eftersom det är Jensen som styr hade jag hellre stannat hemma.
På BJ däremot är det Rosendal som styr skiva,
jag tror jag ska köpa en öl och bara hiva.
Jag driver om Jensen, de de är fasen helt okej,
men det kan ju också bero på att jag är en jävligt positiv tjej.
Eller?
Hur som helst ska vi styra fest av vinet,
för att göra kvällen till det den borde vara ska vi skita i svinet.
Fan ta dryga människor och dess betéende,
jag måste ta mig ur mitt trångsyna jävla seende.
Ja kära folket jag blandar mitt vin med Sprite,
but it is good, so continue I might!
Alla andra som sitter hemma får ha det asnajs,
även om ni typ stinker bajs.
Puss och kram kära ni,
nu kör VI!
/Amanda
pärlor åt svin
Jag hade verkligen hopp för mänskligheten. Men jag tar tillbaka alla mina goda tankar och står fast vid att människor inte är en bra art. Folk suger.
svenska tal / min plats på jorden
I frågan om vad som är meningen med livet står jag ofta handfallen till intet. Jag anser livet i sig vara meningslöst, allt outforskat oväsentligt, djur som dör ut oviktigt och mitt eget liv, inte allt för oväntat, detsamma. Många tror att livet på jorden är som en droppe tagen ur en bägare. Alla själar tillsammans är den totala vattenmängden, medan jag och ni för er själva är en droppe. Vi som droppar ska lära oss allt vi kan för att sen återgå till bägaren lite visare. Tänker man så, så känns livet rätt meningslöst. Vad finns det för poäng med att starta på ett ställe och sedan komma tillbaka till exakt samma ställe? Om än lite visare…
En sak som jag kunde komma på var de gångerna man är lycklig. Att vara lycklig är att vara levande, och att vara levande är livet.
Men det skadar egentligen hjärnan att överhuvudtaget fundera på vad meningen med livet är, eftersom oavsett forskning, intelligens och hypoteser så kommer ingen komma fram till något vettigt svar som gäller för varje människa, djur eller bakterie.
För att tänka i en liten låda och förminska allt detta storslagna tänkande så kan min plats på jorden vara någonstans att starta.
Jag är en schizofren love junkie som hatar och älskar kärlek. Vi människor är ju födda med känslor. Tillexempel de fantastiska ögonblicken där fjärilarna fladdrar helt galet i magen, första, andra och tredje kyssen, när man känner att man vill ge skålen med mest glass i till någon annan till sig själv eller bara pirrar sönder när man får hålla hand, sitta tyst framför en film och vara nöjd med bara det. Då infinner sig lyckan som är meningen med livet.
Jag vill att livet ska vara som på film. Det ska vara kärlek vid första ögonkastet och happy ever after. Men om livet bara var bra så hade jag inte haft ett tal om det.
Kärlek är världens sämsta grej också. Att fortsätta vara kär när man gjort slut och må dåligt i månader, att vara avundsjuk, att vänner, familj, skola, jobb och att vakna känns meningslöst, att tappa motivation och livsgnistan. Att inte få det man vill. Allt detta suger.
I textutdraget Den Unge Werthers lidande av Johann Wolfgang von Goethe kan vi läsa om Werther som bli hopplöst förälskad i Lotte som tyvärr är förlovad med Albert. Werthers liv speglas av att i omgångar tro att Lotte är kär i honom också, eller att hon inte alls är det. Werther kan inte ta att Lotte inte vill ha honom tillbaka och väljer självmord som utväg.
Självmord är ett själviskt och fegt slut på livet. Trots det kan jag förstå Werther eftersom känslan av att bli lämnad är som om man tagit alla bra stunder man haft ihop, tryckt ihop dem till en liten boll, gångrat dem med tretton och sen gjort bollen till något dåligt.
Skillnaden på Werther och de flesta människor är att det går över. Det blir bra. Det blir alltid bra hur mycket det än suger för tillfället. Vår instinkt är att överleva, lära oss av misstag och gå vidare. Och där kommer vi tillbaka till den bra kärleken igen. Jag tror egentligen inte att man någonsin blir nöjd för det kommer alltid gå att hitta saker som är fel. Det positiva med livets utveckling är att vi alltid kommer sträva efter något bättre. Även om denna strävan egentligen bara är att göra oss själva bättre.
Så kärlek kommer alltid att vara fint, för de dåliga och onda känslorna försvinner alltid när vi gått vidare. Kärlek kommer alltid vara mer glass i den andra skålen. Och kärlek kommer alltid att vara min plats på jorden.
(Vi måste skriva en svenska uppgift om min plats på jorden med anknytning till en text eller sak vi gjort i skolan. Detta är min kära folket).
In the air
Jag känner doften av vår i luften. Åh så bra det känns. Även om jag gillar solen och det våren står för så står jag forrfarande fast vid att våren är som en flygresa till utlandet. Precis som vi kanske längtar efter USA så är planet bara ett mellanläge inna vi når fram till sommaren. Men solen och värmen är bra jäkla fint ändå!
how little we know
En sak som jag tycker är lite obehaglig är hur lite vi vet om människor. Inte för att vi kräver att veta allt, men mer att det vore kul att veta något. I min klass går vi 27 stycken. Vi trivs bra. Säger jämt "åh, S3c, bästa klassen". Och alla tycker så. Men vi vet inget om varandra. Hur ser familjen ut? Skilda föräldrar? Syskon? Rädslor? Så glad som den verkar? Favoritfärg? Husdjur? Basic grejer som det. Efter 3 år tycker jag man borde veta något mer än för- och efternamn. Tråkigt.
Blir lika fascinerad varje gång jag hör något om någon, typ att de haft en fisk.
i alla hjärtans dags ära
done