HEJ!

Ikväll är internet jäkla kralligt alltså. Tar 20 minuter för en sida att ladda och d.e.t. o.r.k.a.r j.a.g. i.n.t.e. Men de roliga sakerna som hände idag var:

 

1. Var på flygplatsen några timmar idag och tog emot mina norska flyg. När man tar emot flyg går det till såhär att det är oftast en från varje destination. Idag var vi 4 personer som tog hand om dessa norska flyg. Var även danska flyg, så egentligen var någon från varje destination där. Eftersom det är flera bussar som kör ut gästerna till hotellen än vad vi är personer att åka med så har vi see offs. En see off innebär att vi går på bussen, berättar allt väsentligt och sen skickar iväg dem till deras hotell. Den sista bussen som skulle till Incekum-områdets hotell åkte jag med på. Det tar ungefär 1 timme och 45 minuter till vårt första stopp. Då pratar man om lite allt möjligt, sånt man ser på vägen som olika plantage, om vattentunnorna på taket.

 

2. Aktivitetsguiderna kom idag. Ska bo med en Amanda och en Camilla. Båda är svenska.

 

3. Vi gick allihopa ut och åt middag. Det var jättegott.

 

Så nu ska jag sova. Är så jäkla trött.

Idag är det helt okej om ni blir avundsjuka på mig och mitt framtida liv. Efter att ha sovit säkert 10 timmar så åkte vi till Village och åt frukost vid 9, hade hotellservice där och på M till ca 12. Efter det åkte vi till skräddaren då iprincip allas kläder är för långa eller att midjan är bred, satte, nu syr vi till dem. Slängde i oss en billig kycklingkebab för kl 14 skulle vi gå på gratis hamam hos en av våra suppliers (samarbetspartners). Efter ca 2 timmar är jag len som en bebisrumpa och luktar jättegott. Den goda lukten beror såklart på att jag duschade efter, var ju helt oljig. Men det var så himla härligt!

 

1. Bastu

2. Ett rum lika fuktigt, varmt och svettigt som en regnskog

3. Ligga på ett varmt marmorbord och bli sönderskrubbad (ca 150g döda hudceller. Som en cheeseburger).

4. Få badskumsmassage.

5. Vila huden lite

6. Oljemassage

 

Och ikväll ska en av de restaurangerna vi samarbetar med bjuda oss alla på middag och dricka. Kommer bli festligt och gott!

 

Ska jag vara ärlig så saknar jag er där hemma trots att jag har det så lyxigt. Vill dela det med familj och vänner. Saknar att prata om birger, svensk TV, klaga på vädret, Uppsala-humor, mysa i en säng eller kramas i en soffa en hel dag, äta annat än pasta till middag eller youghurt med nyttiga flingor till frukost, veta vilken valuta jag betalar med och hur mycket det faktiskt är, dricka kaffe på Evelinas balkong, köra i en stad där man stannar vid rödljus och inte kör över heldraget och saknar fan bacon och kött så sjukt mycket. Ja, ni fattar. Jag saknar er helt enkelt. Vi får väl hoppas att det går över. Hehe, nä. Men alla som vill är tusen gånger välkomna att hälsa på.

 

 

P.S. Kanske kommer hem några dagar i sommar. Men detta är ej bestämt. Kanske aldrig vill komma hem igen. Skojja föräldrar och mormor. Klart jag kommer hem! Kram

Idag var vi i Alanya 8 på morgonen för att åka med till flygplatsen för att se en departure och en arrival och hur det går till.
Vi var alltså hemma vid 3 i lägenheterna efter kebaben. Passade på att få någon timmes sol. Vi har inte fått vatten i poolen än, men är glada ändå. För 4,25 lira fick jag en glass och en stor påse Doritos. Älskar Turkiet.

 

Nu ska vi ha möteoch sen ska vi gå till Avsallar (tar kanske 15 min) för att handla mat som vi ska laga tillsammans. Ska få vårat schema, sjukt spännande att se vad mina första riktiga jobbuppgifter blir. Hörs!

Kommer spela denna låt så sjukt mycket under tiden här. Den är så sjukt mycket Turkiet att jag bara vill gunga till den hela dagen. Kiss kiss. Behövde också lägga den här för har ingen chans i världen att minnas den annars.

 Hej vänner! Jag lever. Internet på hotellet är sjukt knackigt. Dvs funkar typ inte. Sittwr på baren/restaurangen Crrazy horse nu. Lovar att uppdate med bilder och sånt så fort det bara går Vi hörs snart!!!! Men jag har det rätt bra.

 Den enda dagen sen jag flyttade ut på landet som posten inte kommer är den enda dagen jag behövde den. Fick inte mitt visum idag. Hoppet lever än att Micke ska hitta avin på posten imorgon och att jag då kanske hinner med 13.55 flyget. Nu ber man till gudarna. Sa även adjö till mina älskade vänner. Kommer sakna dem så himla mycket.

Jag ska berätta för er vad som skrämmer mig med att flytta. Det här med att missa saker är jag helt säker på att ett annat land och upplevelser väger upp. Sverige finns kvar. Men jag är rädd för vardagssakerna. Jag är 21 år och har levt i min säkra lilla bubbla hela tiden. Visst har det hänt saker här som har påverkat livet. Fast vardagslivet skrämmer mig. Min säkra lilla bubbla innebär att så fort det varit jobbigt har jag haft min fantastiska och starka mamma där att rädda mig. Att försäkra mig om att jag är duktig och bra och att löser sig. Det som inte jag kan lösa, det löser hon. Eller andra människor runt om mig som gillar mig. Men nu ska jag för första gången i mitt liv vara ensam. Jag ska inte bo hemma och ha någon som tvättar åt mig. Jag kommer inte få hjälp när jag måste ringa vårdcentralen för att jag har tryck över bröstet och svårt att andas. Tänk om jag får hål i tänderna? Vad gör jag när jag inte har Sveriges fantastiska sjuksystem att luta mig tillbaka på. Det här med att upptäcka hur man tar bussen, vilka restauranger som är bra, vilka sociala regler som gäller, hur jag ska sköta mitt jobb, vem jag ska vara med på mina lediga dagar, vem jag ska dricka kaffe med när jag har några timmar över, vem som ska hjälpa mig att hitta den informationen jag behöver och bara saker som ni vet, alltid löst sig av sig självt för att man har sina humans som är där och finns där och vill vara där.

 

Att skaffa nya vänner nu som jag måste komma överens med VARJE DAG för att de är de enda som finns. Sättet vi vanliga Uppsala-bor pratar med varandra. Att det är helt okej att gå runt och prata med norrländsk dialekt hela dagarna, för det är sånt vi gör. Hur ska jag tackla att gäster kanske skriker på mig eller klagar över en dålig kudde så jag bara vill strypa dem men ständigt måste hålla mitt game-face och bara acceptera och klappa dem på axeln.

 

 

Och vad ska jag göra när jag kommer hem? Jag har inget jobb. Tänk om jag om 7 månader känner att fan heller, jag vill inte hem! Finns inget här att hämta. Och tänk om jag aldrig kommer hem utan bara fortsätter jobba utomlands i flera år och det blir asfett. När ska jag bli vuxen och skaffa ett "riktigt" jobb och utbildning och allt det där som ni andra kommer göra?

 

Herregud. Jag är säkert superfånig. Men känns verkligen jobbigt att lämna min comfort-zone och göra något helt nytt. Har ju bangat flytt till USA 3 gånger, och då skulle jag ändå bott med min kära far. Nu får jag inte ha med någon. Och möjligheten att åka hem när jag vill finns inte. Det är dessa månader som gäller. PUNKT.

 

Men självklart kommer jag få ut hur mycket som helst av att resa bort och bo ensam. Tycker alla människor ska göra det. Bli en del av kulturen, och kanske inte bara slappa på en strand och spendera alla sina sparpengar. Det känns mer verkligt. Man växer. Har alltid avundats och prisat dessa modiga individer som bara drar. Vad ska man i Sverige och göra om man inte har typ en fantastisk pojkvän eller världens bästa och mest givande jobb? Och det är inte hela livet. Det är bara några månader och det kommer bli världens bästa månader i ett land där jag inte kan språket. Jag tror man växer när man åker. Man blir stark, man lär sig sina gränser, man blir sin egen individ tillsammans med andra. Grejen är bara att jag inte riktigt förstått hur länge det är. Har inte ens packat. Känns som jag ska på en veckas solsemester, inget annat. Jag hoppas ni här hemma är starka för min skull och peppar mig och längtar efter mig.

 

Kram

 

P.S. Det var nyss snöstorm utanför. Plötsligt känns Turkiet så mycket bättre.

 

HEJ! Ligger ensam här i Svartbäcken och väntar på att klockan ska bli 15.30 så jag kan promenera till tåget och Stockholm. Var en stund hos Evelina igår innan jag åkte hit på gofika. Ska handla sista grejerna och äta mat med mamma nu. Kärlek

Har haft jättebra dagar de senaste dagarna. Hela lördagen och söndagen spenderade jag med någon jag önskar att jag aldrig hade träffat för att det känns för jobbigt att åka till Turkiet nu. Men okej. Ni kommer ändå aldrig få veta vem det är, fast jag fick ett par snygga solbrillz av karln. Och det gjorde mig glad. Och sen några timmar däremellan hängde jag hos Evelina och sa adjö till David för 7 månader framåt. Börjar inse nu att jag faktiskt åker om några dagar. Det är inte ens en vecka kvar och jag har för mycket att göra, få dagar att göra det på och måste dessutom hinna packa och leva och yada yada. Känns jättejobbigt. Bara jobbigt. Men oh well, min optimistiska livssyn kommer tillbaka snart, det är jag helt säker på.

 

Snart kommer Evelina och Julia hit så ska vi dricka kaffe och äta popcorn innan Storvreta-matchen. Om vi kommer in. Så jäkla populära det där laget. Tjing! Och glad påsk i efterskott.