Tydligen var mina syskon och jag sjukt roliga på mamma och Ingemars bröllop i somras. Den mest fantastiska bilden jag sett på längre. Mina favoritpersoner! 

Sorgligaste panda-bilden i världen. Love it.

Här är alla klasskompisar från Sunnerstaskolan. Som 6åring hade amerikanerna ryckt ut alla mina tänder så det ekar tomt längst fram. Det som är så roligt är att i alla fall hälften av alla skulle jag ha en konversation med, och en fjärdedel umgås jag fortfarande med. 14, snart 15 år senare. Är inte det fint? Att man liksom alltid varit där. Att se de små glinen växa upp, göra läxor, strunta i att göra läxor, börja dricka, röka, tatuera sig, skaffa jobb, köra bil, flytta hemifrån, bli vuxna, spela musik, uppfylla drömmar. Och vi har känt varandra när vi gjorde pärlplattor, lärde oss siffror, åt glass framför Nalle Puh i skolan, spelade kula och poggs, inte bli valda på rasterna när man spelade fotboll, bygga kojjor i sovrummet när man lekte, skrev kärleksbrev, lärde sig sin första svordom. Alltså åh. Att man varit liten. När man ser folk som är små och vet att de kommer växa upp och förstöras, eller utvecklas. Elaka blir snälla, snälla blir elaka. Barndom. Så oskyldig. Leka och klättra i ekträd. Inga iPads och mobiler. Cykla med hjälm. Köpa lördagsgodis i den lokala kiosken för en tia och kunna få hur mycket som helst! Ibland vill man ju bara vara en liten knodd igen och bli klappad på huvudet av mamma tills man somnar. 6år och helt oförstörd. Wow.

Min mobilkamera är tusan värdelös. Suck. Men helgen har i alla fall varit arbete. Utöver det så fyllde Tilda år i lördags så vi firade med paket, tårta och vin hemma hos Julia och på Edenbergs. Sen blev det kebab och världens kallaste natt. I söndags hade mamma styrt en tjejlunch! Kycklingsallad när bacon var det enda i mina tankar. Men det var gott. Men ni vet när man vill ha fett och får nyttigt? Upprörande!

Igår var Evelina och jag på IKEA. Skulle inte köpa något. Men kom hem med en hel papperskasse. Vad sjutton. Stäng plånkan!

Har umgåts lite med Hanna idag! Så skönt att komma ut ur huset på riktigt. Xx

Bild: ificouldchangetheworld

Ligger i mn säng och är mer än trött just nu. Var hos Evelina igår kväll och drack kaffe. Evelina = bra, kaffet = värdelöst beslut. Somnade inte förren efter 2. Hade alltså sovit 5 timmar när det var upp och iväg till Stockholm för anställningsintervju för Nazar. Det kändes verkligen bra. Men man kan ju aldrig veta när de har flera hundra sökande. Men jag har gett mig tusan på att försöka få så många erbjudanden som möjligt för reseledare skall jag bliva. I slutet av januari ska jag på en intervju för Apollo. Så frågan är om man vill vara i ett stort företag med många destinationer eller ett mindre med chans till avancemang inom företaget och där man är mer som en familj. Jag tar det jag får, men jag hoppas på att stå inför ett val när det väl kommer till kritan.

Inom loppet av några månader så ska ju jag tydligen fly landet och vara reseledare i 4-6 månader. WAH. Då får jag bada i havet, åka på utflykter till berg och små byar, uppleva utländska marknader och värmen, klappa på palmer, sova i ett hotell och äta hotellfrukost varje dag, skaffa en ny liten familj med de andra reseledarna på destinationen och se världens finaste solnedgångar. WAH! Har nog inte riktigt förstått vad jag gett mig in på. Men i helgen ska jag i alla fall på min första intervju på ett resebolag. Håll tummarna för mig!